Idag hade jag den stora förmånen att få fotografera Lisa och Rickard i skogarna utanför Ingatorp i Eksjö kommun. Rickard är ursprungligen från Eksjö och Lisa är från Västkusten, men de bor numera i Stockholm. När de, på grund av pandemin, bestämt sig för ett mindre bröllop och för att gifta sig i den mycket fina kyrkan i Ingatorp hörde de av sig till mig. Lisa nämnde i vårt första telefonsamtal att nu när de skulle gifta sig i Småland, så ville de också att det skulle synas på bröllopsbilderna att de var i Småland. Hon nämnde också John Bauer, och då var jag helt såld på idéen.
Alla som känner mig vet att jag älskar skogen, och att då få fotografera bröllop i skogen ser jag som en stor förmån och gör att jag också blir extra inspirerad. När jag var ute och rekade inför fotograferingen hittade jag flera fina skogsmiljöer, som gav den rätta känslan, men som också kunde visa att bröllopet skedde på hösten. Jag tycker nämligen att det är viktigt att man beskriver hur dagen verkligen var i bröllopsbilderna. Regnar det på bröllopsdagen, ska det synas i bilderna. Skiner solen, så ska man se det. Är man i en småländsk skogsbygd, ska man visa det.
Småland, skog, John Bauer, sol och ett par människor som älskar varandra. Då kan det bli så här!
I lördags gifte sig Tonje och Erik i Eda kyrka, strax söder Charlottenberg i norra Värmland. Tonje är från Norge och Erik från Värmland. Att de skulle träffas - och bli ett par är i sig en magisk händelse.
Det regnade under eftermiddagen när det var vigsel, men på kvällen drog molnen undan, och vi fick en mycket fin kväll. Regnet gjorde färgerna så där härligt mustiga och djupa. Över vattnet började små skira strimmor av dimma bildas över det förvånansvärt varma vattnet.
Efter bröllopsmiddagen gav vi oss därför ut i skogen för att leta efter de sista strålarna ljus vid en vacker sjö. Målet var att skapa några magiska bilder innan det blev för mörkt.
Visst är den svenska sommarnatten något alldeles speciellt? Solen vill nästan inte gå ner, och det blir aldrig riktigt mörkt, luften är ljummen och frisk, man hör fåglar, syrsor (och mygg) och det doftar gott i naturen. I år har vi inte haft så många sådana nätter än, men i lördags hade vi det. Vilken tur att Tonje och Erik valde att gifta sig just den här dagen - och att jag fick vara där med kameran. Långt från Småland. I vackra Värmland. Det, mina vänner, det är nästan som riktig magi...
Bröllopsfotografering Tonje och Erik i Eda kyrka, Charlottenborg och Skillingmark i Värmland
För en tid sedan blev jag kontaktad av Cecilia, en blivande brud med rötterna i ett litet småländskt samhälle, inte långt från Eksjö.
Hon berättade att hon hade sökt på Nätet efter bröllopsfotografering med sagotema i skogen, och då hade hittat den här bilden, som jag tagit ett par år tidigare. När hon läste texten och såg bilden, kände hon igen sina egna dröm om hur hennes bröllopsbilder skulle vara, och kontaktade mig. Jag blev väldigt entusiastisk kring idén att göra en bröllopsfotografering med inspiration i John Bauers sagor om prinsessan Tuvstarr, och kände att det skulle passa mig som handen i handsken.
Eftersom den här fotograferingen inte behövde ske på samma dag som de vigdes (de vigdes utomlands), fick jag fria händer att välja både tid och plats. Efter ett antal rekognoseringsrundor, och att ha förlagt flera av mina löpträningspass till möjliga skogar, hittade jag en lämplig gammelskog i närheten av Eksjö, med en liten göl med mörkt vatten och mörka träd, som skulle kunna skapa den rätta John Bauer-känslan. Vi bestämde en dag i maj månad, då det var stor chans att både ljus och väder skulle vara det rätta.
Vi hade tur med vädret och ljuset, så vi fick perfekta förhållanden för att skapa Cecilias och Henrics sagobilder, och en dröm gick i uppfyllelse för oss allihop!
Jag, mina assistenter för dagen, Cecilia och Henric fick en minnesvärd dag tillsammans i skogen. Tack allihop!
Elisabet och Matt gifte sig på den blåsigaste bröllopsdag jag varit med om. Vinden tog sig fram överallt, och det var svårt att hitta lä någonstans. Trots det genomförde vi en stor del av porträttfotograferingen utomhus, eftersom det fanns en fin högstammig granskog i närheten av festplatsen strax utanför Linköping, som vi förälskat oss i när vi var ute och förberedde fotograferingen några månader tidigare. I skogen fick vi även denna dag ett magiskt ljus, så det var väl värt en lite kylig stund innan vi kunde ta skydd i bilen igen. Elisabet och Matt var dessutom väldigt tappra och trots blåsten släppte de loss framför kameran.
Hår och klänningar for runt lite överallt i vinden, men det beskriver ju hur det var den dagen, och det tycker jag är viktigare än att allt ligger perfekt. Dessutom har jag ingen hårgaranti vid mina fotograferingar... ;-) Jag tycker att det är viktigt att man beskriver hur bröllopsdagen är i bröllopsbilderna, även om inte vädret är precis som man önskat, för då kommer man bättre ihåg hur dagen kändes - och det är ju mitt mål med att fotografera bröllop.
Jag vill rikta ett stort tack till Elisabet och Matt för att ni är ett så skönt par, och att jag fick vara med på ert härliga bröllop!